Detta år har för mig varit ett av de värsta i mitt liv. Jag har opererats två gånger, magen har blivit 1000 gånger värre, jag har känt mig utanför, blivit utfryst, förlorat vänner, valt bort vänner, ifrågasatt mitt värde och min existens ett x antal gånger. Skolan detta år har för mig inte varit bra, dels pga frånvaro och dels pga att jag inte direkt kommit in i någon grupp. Jag förstår att mycket beror på min frånvaro men endel beror på personerna oxå, som jag skrivit i ett tidigare inlägg är jag ingen sån som tvingar folk att vara med mig, de ska vilja vara med för för att jag ska vilja vara med dom. Visar de inget intresse så visar jag inget intresse tillbaka. Nästa år ska jag läsa på distans, det blir nog på både gott och ont. Jag kommer förlora det sociala med att gå i skolan men samtidigt kommer det nog passa mig och min sjukdom bättre. Jag är ändå nöjd med det jag åstadkommit detta år för jag har inte haft det lätt. Hela livet har gått emot mig på precis alla plan, men jag har överlevt, jag har tagit igenom mig det och det har jag gjort levande. Imorgon gör jag min sista dag innan jag går på sommarlov och det ska faktiskt bli jävligt skönt. Skönt att slippa få ångest om magen krånglar och man inte kommer iväg, skönt att slippa undra vad folk tycker om en, skönt att få andas. Att vi ska till Grekland den här veckan är så jävla behövligt och vi är så jävla värda detta, vi ser resan som en belöning för allt vi gått igenom och dessutom ska vi få dela denna resa med 4 fantastiska människor, jag tror det kommer bli fantastiskt.
Med detta sagt, ge fan inte upp! Ni klarar mer än ni tror och när ni vill ge upp, gråt ut och ryck sedan upp dig. Ta vara på de äkta vännerna och familjen, det är okej att vara ledsen och att inte må bra. Men glöm aldrig att Allt löser sig alltid! Kram alla fina 💕
